Om en vecka är D hemma igen! Han kommer på fredag, hurra :) Men måste säga att det har gått rätt fort och ja, den första veckan var jobbig men sedan har det ju rullat på och jag och Fisan kom in i vardagen. Haha tur att jag har henne så att jag har någon att prata med då det blir lite för tyst men i går tror jag att hon tycke att jag var lite jobbig när jag ville mysa. Hon flyttade sig gång på gång när jag kom och skulle klappa henne - men hur kan man låta bli när hon ligger på rygg med magen i vädret?
I går, när det inte var speciellt halt mitt på dagen - det regnade ju och var plus grader- såg jag en bil som kört i diket. Stannade och hörde efter om mannen som kört behövde hjälp och ja, det behövde kan väl eftersom han ville ha upp bilen men jag hade då ingen lust att hjälpa honom längre, dels för att jag inte trodde att min lilla bil skulle kunna dra upp den och dels för att jag inte var helt säker på om han kört onykter eller inte...han kändes inte helt säker. Ja, man kan köra av vägen i alla fall men nä, det var något med honom som kändes skumt. Förklarade i alla fall att jag inte trodde att min bil skulle kunna hjälpa så mycket och att jag hade lite bråttom (skulle ju faktiskt till gymmet) . När jag åkte förbi på hemvägen var mannen borta men bilen stod kvar....
Ska ta en liten promenad nu, lite dagsljus innan lunch.
Puss och kram!
1 kommentar:
Skönt att det rullar på lite med uppsatsen! I annat fall får du väl leta intervjuobjekt i andra städer...( en som börjar med K tex...) :)
I dag är det en härligt grå och dyster dag - som skapt för att rätta en bunt uppgifter utan att man behöver sitta och längta ut i solen.
Kram
Söta Nelson ( som trivs allra bäst inne)
Skicka en kommentar