Hemma i ett kallt Sverige

En trött "viting" på flygplanet hem, bara nån timme kvar innan landningen på Arlanda....


Hej igen!!
Sitter här i soffan med min egna dator och en uppkoppling som är betydligt snabbare än vad jag har haft tillgång till senaste veckorna, känns både skönt och lite tråkigt, gillar livet på en rosa buss och att ha det viktigaste i en liten låda, detta år med nummer 10, men det ska bli skönt att slippa sova i sovsäck på ett busstak och istället sova i min sköna säng tillsammans med D =) Men ska inte klaga för mycket, vi har haft det toppen bra på bussen och nästan varje natt har det varit gått med utrymme på taket och man har rätt ofta fått sova själv på en 90 cm bred madrass och inte behöva dela, det är lyx när det gäller livet på en buss =)


Slutet av resan har varit helt fantastisk, vi har varit på en camping som ligger precis vid Nilen och utsikten har varit helt fantastisk och tänk att få ducha med den utsikten! Då gör det inte så mycket att vattnet är lite för kallt, man duschar iaf hellre med en utsikt över Nilen än i en sunkig dusch med varmvatten.


Vi var där i två hela dagar, första dagen slappade jag bara och drog runt, många var iväg och rafftade på Nilen men jag kände att det räcker med den gången har gjorde det vid Viktoria Fallen. Jag aktiverade mig några timmar i måndags istället genom att rida. Jätte vackert och underbart att rida i Ugandas natur, men hästen och jag kom inte riktigt överrens. Eller han gillade inte att jag inte ville trava, gjorde det några gånger men eftersom jag kände att jag inte hade tillräcklig kontroll så lät jag bli och jag och en guide tog en anna väg när de övriga två nybörjarna travade, då ville inte min lilla häst gå längre och stod helt stilla så killen på andra hästan va tvungen att dra i honom lite så att hästen kom igång, vilket hjälpte lite granna, men sen kom vi lite för nära varandra och när min häst började gå fastnade jag med foten i den andra hästens tömmar och känner att jag sitter verkligen fast och killen hängde inte riktigt med där...men tack och lov så lossnade min stigbygel från sadeln och jag kom då loss med foten...då var jag inte så tuff kan jag tala om, men det gick ju bra och sen när de andra kom så var min häst jätte snäll igen...haha ja det var ett äventyr det, som ledde till att jag nu har lite ont i baken =) På tal om äventyr så när vi var i Kampala - där jag skrev sist, så var vi inne i stan, vars trafik är kaus minst sagt men motercykeltaxis är väldigt populärt och de tar sig fram väldigt fort. Eftersom det var varmt (brännde mig jätte mycket på ryggen) så bestämde jag och Camilla oss för att testa en sådan motercykel tillbaka till campingen, för ungefär 15 kr så fick vi oss en åktur på ungeför 6 km tror jag att det var. Med tanke på den trafiken som är kan man tänka sig att det är livsfarligt att åka två stycken bakom en som kör och man har ingen hjälm eller nått, men de kör extremt säkert - fast att det inte ser ut så, känns det! Kände mig helt lugn hela tiden fast att han körde mot trafiken nån gång, upp på trottoarer, mellan bilar i köer m.m. var mer nervös på hästryggen =)



Tillbaka till nutiden, dagarna vid Nilen var den perfekta avslutningen på resan och i går klockan 9 svensk tid åkte vi iväg med en minibuss till flygplatsen, tre sega timmar på en buss som var allt annat än bekväm. De rosa bussarna hade redan gett sig av mot Nairobi för att lämna och hämta upp andra "pinkare". Sen var det några timmars väntan på flygplatsen utanför Kampala innan vi flög mot Abdis där ytterliggare väntan väntade. Men det var inte så segt som jag trodde att det skulle bli och sen satt man på flyget mot Sverige. Runt halv 10 i morse landande vi. Kunde sova rätt bra på flyget och i mellanlandningen i Rom klev rätt många av, men inte på, så då flyttade jag och Lina fram så att vi satt vid nödutgångarna, vilket ju innebär mycket mer plats, dessutom var sätet mellan oss tomt, vilket innebär ännu mer plats =) Men så var det bara de 3 sista timmarna, av de 10 timmar och 40 minuter som vi flög mellan Abdis och stockholm.

Nu sitter jag alltså här, kallt var det när man kom, burr, ville helst vända planet när jag såg att snön låg på marken =) menmen det är väl bara att bita ihop helt enkelt och hoppas på att det snart är vår, eller börja fundera på var nästa resa med en rosa buss ska bli...har hunnit titta igenom några av bilderna så lite lägger jag upp och fler kommer troligen att komma de närmaste dagarna och om inte annat så får ni se fler och höra mycket mer om resan om/när vi ses (för er med Facebook kommer det komma upp en hel del bilder där) och pappa och mamma (och Emil) - er tänkte jag snart komma och hälsa på och då tar jag med dem...

I Kampala gick vi en på en marknad och där är det inte så noggrant med hur man hanterar kött och kycklig. Här i Sverige är det viktigt att man tinar kycklig på ett visst sätt och att man tvättar allt man skurit med i rå kyckling osv...den bilden kriockar lite med detta, hmm och ja några gångar åt vi ju kyclig när vi åt på restaurang...

Många barn vill vara med på bild

Pappa och mamma; i Rwanda växer det änglatrumpeter stora som buskar...era är stora men inte SÅ stora

Så här kan det se ut på bussen när man är på väg...

och som ovan kan det se ut när man kommer fram till campingen

Litet smakprov på vad som kommer i morrn;