Bilder från 25:års dagen

Tidigt på morgonen - när det ännu var mörkt var det dags för frukost så att vi straxt efter 6 kunde bege oss till utgångspunkten för vårat besök hos gorillorna. Till frukost var det rostat bröd och omelett - inget min magen ville ha, hade vaknat på natten och kännt att magen inte var 100 %:ig, så jag åt inte så mycket, man vill ju inte vara dålig i magen när man ska upp och vandra.

Lite info om gorillorna i trakten och om familjen vi skulle besöka. Kommer inte ihåg namnet på gruppen men det betyder "frihet" på svenska och består av 16 gorillor. Vi fick se bilder på dem och fick veta att "nosen" är som våra fingeravtryck. Silverryggar blir de gorillor (hanar)som är över 12 år och den silverhanen som ledde denna grupp hade på något (som man inte vet) sätt förlorat sin ena hand. Gorillor har ungefär 2 timmar socialtid - en timme på morgonen och en på kvällen övrig tid är de utspridda inom ett område och håller kontakten med varandra genom läten. Under eftermiddagen/kvällen bygger de "sovbon" i närheten av varandra. Gorillor rör sig inte så mycket, ca 600 meter per dag men om de känner sig jagade kan de röra sig upp mot 15 km.

7 meter är inte speciellt långt avstånd...

Vi åkte jeep ca 30 minuter från utgångspunkten och sedan började våran vandring uppför...

Hur långt man får gå beror på var gorillorna råkar befinna sig, vi behövde bara gå ca 30 minuter, andra grupper gick upp imot två timmar...

Kisspaus och samla lite enerig genom att äta lite kex och nötter, om bara några minuter kommer vi möta gorillorna...

Jag är nervös och förväntansfull och innan man vet ordet av så hör man prassel i buskarna och bara några meter bort sitter en hona med sin unge...

Att leka är roligt...


Smile to the camera...

Silverback

Bara några meter bort...

Jag är grymt nöjd med med födelsedag!

Så här vackert är det i Rwanda

En timme går fort - man får inte vara hos gorillorna länge än så, detta beror på smittspridning människa-gorilla och att man inte ska störa dem i deras liv. Detta betyder även att det aldrig är fler än en grupp (på ca 8 personer) som besöker gorillorna per dag och man besöker dem inte varje dag. Det är även viktigt att guiderna inte är desamma, detta för att gorillorna inte ska bli för vana med samma människor och att det inte ska bildas "band" mellan gorillorna och människorna. När vi lämnet gruppen smakade det bra med vatten och godis, Camilla bjöd på djungelvrål som smakade mumsens, det tyckte iaf vi, våra guider och vakter var inte lika förtjusta och såg mest frågande ut när vi sa att vi tyckte att det var gott. En spottade till och med ut sin...haha

Efter dagens stora äventyr blev det en och annan öl.

Bergsgorillor är verkligen fantastiska djur, tuvärr finns det inte så många kvar av dem men det finns ett stort arbete med att rädda dem och skydda dem, om inte Dian Fossey hade brunnit för djuren hade de nog varit ännu färre....jag är glad för att de finns kvar och överlycklig över att jag gjorde resan och timmen mitt i gorillagruppen är en timme jag aldig kommer att glömma...det blev en helt fantastisk 25:års dag =)